Nu har jag äntligen lite tid att skriva av mig..

Jag har fortfarande sömnproblem, svårt att somna. Perioderna brukar vara korta, men denna gången har det varat ett tag, men det har ju sin anledning.. Så i onsdags-torsdagsnatt vid 01:45 tiden låg jag i min säng försökte somna, när min mobil ringer. Det är V och han frågar ifall jag kan komma till Två kockar där han och några andra killkompisar sitter och dricker. Så jag säger "nej V-----, jag har skola imorgon, jag måste sova, jag kan inte missa mer i skolan nu, jag har hög frånvaro redan" och han säger "okej men hör av dig när du har  tid och kan ses, för vi sa ju att vi skulle träffas innan jag åker till Barcelona men du har aldrig tid" och sedan lägger vi på. Jag ligger i min säng i fem minuter och tänker, men egentligen, varför inte? Visst, jag har skola imorgon, men jag ligger ju ändå här och försöker sova men jag somnar ju aldrig, varför inte gå och träffa dem, göra något istället? Så jag ringer upp V och säger att jag kommer i alla fall.
När jag kommer dit snackar jag först med alla fyra killar en liten stund, får lite uppdates om vad som händer i deras liv eftersom jag aldrig umgås med dem i vanliga fall, ni vet man ger ett trevligt intryck fastän man inte bryr sig alls och inte kommer ha någon nytta av att veta det och glömmer bort det i samma sekund man får höra det nästan.
Sedan säger då V att han vill prata själv med mig och vi går och sätter oss i restaurangdelen av krogen, där han ber mig sätta mig brevid honom istället för mitt emot honom, sedan börjar han ge mig kärleksförklaringar eller vad man ska kalla det för. T. ex att han tror att vi hade passat jättebra tillsammans och hade kunnat ha jättekul tillsammans, att han tyckt om mig mer än som vän alla fyra år vi känt varandra, men att han vetat att jag bara sett honom som en kompis och därför inte visat att han gillar mig. Eftersom jag har väldigt svårt att tro på killar när de snackar känslor ställde jag lite följdfrågor till honom, okej jag har märkt att han gillat mig mer än som kompis under tiden vi har varit vänner men jag har aldrig varit intresserad av honom, han är verkligen inte min typ av kille, men jag frågade honom i alla fall varför säger du detta nu när du ska åka till Barcelona om två veckor och stanna borta i fyra månader? Varför har du inte sagt det innan, varför har du inte sagt det direkt till mig? Varför har varit tillsammans med andra tjejer under tiden om du gillat mig hela tiden som du säger, du har väll varit kär i tjejerna du varit tillsammans med.. osv. Han gav sjukt dumma svar, jag ogillar verkligen osmarta killar, speciellt killar som inte har framtiden planerad och inte lyckas med det de vill, och bara chansar inför framtiden. Men jag sa till honom om du är en man när du kommer hem från Barcelona kan vi se då, haha! Han sa att jag sa saker som kändes som en kniv i hjärtat på honom men jag sa bara ärligt vad jag tycker, han måste faktiskt kunna ta sanningen, jag blir så sjukt trött på såna killar, jag menar vad trodde han egentligen själv? Att jag ska börja tycka om honom och bli hans flickvän på en sekund eller? Man kan inte styra över sina känslor, man kan inte bestämma vad man ska känna, men han fattade inte ens vad jag menade. Sedan ville de andra killarna gå så vi hade inte tid att snacka mer, får se ifall jag träffar honom i nyktert tillstånd innan han åker, känner dock att jag inte har någon direkt lust till det.