Godmorgon, jag är vaken nu och har precis ätit frukost, nybakade bullar från bageriet och kaffe.
Idag måste jag verkligen städa mitt rum och organisera mina kläder som ligger slängda exakt överallt, och så måste jag verkligen försöka hinna med att göra alla mina skolarbeten som jag inte ens börjat på under lovet.

Det känns inte som att vi har haft en veckas lov, dagarna har gått så snabbt men jag har egentligen inte gjort någonting alls.
Jag undrar när jag kommer få tid till att leva, verkligen känna att jag lever, när kommer jag få känna mig lycklig igen?

Jag tror att senast jag kände mig lycklig och mådde bra under en lång tid utan några svackor, var förra sommaren, sommarlovet mellan 9:an och gymnasiet. Jag hade haft ett underbart sista år med min klass och mina andra vänner i skolan, jag hade kämpat upp mina betyg från att inte ha brytt mig alls om skolan tidigare, jag och några tjejkompisar blev en liten grupp som umgicks varje dag på sommarlovet och gjorde allt tillsammans, ibland var vi såklart med andra tjejkompisar och killkompisar också, men vi hade verkligen så jävla roligt tillsammans. Jag kom in på skolan och linjen jag ville, även om det var med knapp marginal, men jag lyckades i alla fall.

Men sedan jag började gymnasiet har det endast varit stress och prestationsångest, jag har mått dåligt över att jag inte hinner med mitt sociala liv, ångest, problem och människor som får mig att må dåligt.

Och när man inte mår bra, när man inte hinner träffa sina vänner som får en att må bra, när man inte hinner leva, så är det svårt att orka göra det man måste, som t. ex att prestera bra i skolan.

Inte ens i somras kände jag att jag levde, jag slappnade aldrig av, det var inte så att jag tänkte på det eller var medveten om det, men stressen, ångesten och prestationsångesten släppte aldrig, den fanns alltid där som en dålig energi i min kropp som hindrade mig från att riktigt leva och må bra.