Kärlek?
Idag skrev vi engelska-uppsats om Romeo och Julia, vi fick välja att resonera kring True Motherhood - om Julias biologiska mamma som inte brydde sig om sin dotter, och the nurse som alltid tagit hand om Julia och älskade henne. Eller om True Love, som jag valde - om vad man fann intressant och lockande i berättelsen och även hur ungdomar i dagens samhälle är "förberedda" på kärlek.
Jag är inget fan av drama och teatrar och tyckte heller inte om filmen, tyckte den var långtråkig och förstod inte alls det vackra i deras kärlek. Eller rättare sagt, det känns så vanligt! Förbjuden kärlek, man kan inte vara med den man älskar, det är den absolut vanligaste handlingen i berättelser, sagor, historier, böcker och filmer om kärlek.
Jag har heller aldrig varit speciellt "into" romantik som många av mina vänner är, de tyckte filmen var jättefin och deras syn på kärlek är ungefär att de tror att de ska vara tillsammans med sina nuvarande pojkvänner för evigt? Alla människor borde förstå att är man 17 år så kommer oftast inte ens nuvarande pojkvän vara den man gifter sig med! Men det låter så på vissa av mina vänner, snackar de ett år framåt i tiden, räknar de med sina pojkvänner, snackar de 10 år fram i tiden, räknar de också med sina nuvarande pojkvänner även då! Hade jag varit tillsammans med någon nu hade jag vetat att det inte hade varit för evigt mellan oss, att det hade tagit slut någon gång, efter ett halvår eller ett år eller tre år kvittar, men det hade tagit slut förr eller senare. Men vad spelar det egentligen för roll, för det är just nu man vill ha varandra, det är nu man vill vara med varandra, allt som räknas är nu. Därför förstår jag mig inte på människor som tror sig se och inbillar sig hela sin framtid med sin nuvarande pojkvän. Även om man känner jättestarka känslor nu kan de förändras inom en kort period fastän man inte tror det själv, ingen kan veta säkert att samma starka känslor kommer finnas kvar efter ett år. Blir så trött på människor som inte inser det!
Kanske är det så att jag inte förstår eftersom jag aldrig varit riktigt kär, jag har aldrig haft ett seriöst förhållande och jag har aldrig varit kär på riktigt, så jag kanske inte förstår att är man kär i någon så tror man seriöst på att det ska hålla livet ut? Jag tycker det verkar korkat och jävligt naivt men jag kan ha fel.
Jag är inget fan av drama och teatrar och tyckte heller inte om filmen, tyckte den var långtråkig och förstod inte alls det vackra i deras kärlek. Eller rättare sagt, det känns så vanligt! Förbjuden kärlek, man kan inte vara med den man älskar, det är den absolut vanligaste handlingen i berättelser, sagor, historier, böcker och filmer om kärlek.
Jag har heller aldrig varit speciellt "into" romantik som många av mina vänner är, de tyckte filmen var jättefin och deras syn på kärlek är ungefär att de tror att de ska vara tillsammans med sina nuvarande pojkvänner för evigt? Alla människor borde förstå att är man 17 år så kommer oftast inte ens nuvarande pojkvän vara den man gifter sig med! Men det låter så på vissa av mina vänner, snackar de ett år framåt i tiden, räknar de med sina pojkvänner, snackar de 10 år fram i tiden, räknar de också med sina nuvarande pojkvänner även då! Hade jag varit tillsammans med någon nu hade jag vetat att det inte hade varit för evigt mellan oss, att det hade tagit slut någon gång, efter ett halvår eller ett år eller tre år kvittar, men det hade tagit slut förr eller senare. Men vad spelar det egentligen för roll, för det är just nu man vill ha varandra, det är nu man vill vara med varandra, allt som räknas är nu. Därför förstår jag mig inte på människor som tror sig se och inbillar sig hela sin framtid med sin nuvarande pojkvän. Även om man känner jättestarka känslor nu kan de förändras inom en kort period fastän man inte tror det själv, ingen kan veta säkert att samma starka känslor kommer finnas kvar efter ett år. Blir så trött på människor som inte inser det!
Kanske är det så att jag inte förstår eftersom jag aldrig varit riktigt kär, jag har aldrig haft ett seriöst förhållande och jag har aldrig varit kär på riktigt, så jag kanske inte förstår att är man kär i någon så tror man seriöst på att det ska hålla livet ut? Jag tycker det verkar korkat och jävligt naivt men jag kan ha fel.
Måndag 9 november
Jag vill inte inse att det verkligen faktiskt är såhär. Och jag undrar fortfarande vem tjejen du väntar på bussen med är.
Onsdag 4/11 Drömmar
Hejhej! Idag har jag inte haft en så bra dag.. Trött och inget bra humör osv, när jag kom hem somnade jag och sov tills halv åtta, har varit sjukt dryg sedan dess, man känner sig inte riktigt vaken, önskar bara jag kunde få ordentlig sömn någon gång, hatar mina sömnproblem.
Inatt vaknade jag gråtandes av att jag drömde att jag och min pappa började bråka och skrika på varandra för att pappa blev arg för att jag gjorde något fel när jag övningskörde och jag blev ledsen, usch hatar att bråka med min familj mer än något annat.
Jag förstår inte, jag har svårt för att gå och lägga mig, när jag har gått och lagt mig har jag svårt för att somna och kan ligga vaken och vrida mig i timmar och ibland känner jag ångest inför saker som besvärar mig, när jag väl har somnat kan jag ibland vakna upp med jämna mellanrum och ibland kan jag inte somna om direkt.
Jag har väldigt oroliga drömmar, mitt sinnestillstånd i drömmen är oroligt och jag känner en orolighetskänsla i kroppen, men jag tror det är som jag drömmer om mina rädslor och andra saker jag är besvärad över, har problem med, inte vet hur jag ska resonera över, det sägs ju att hjärnan bearbetar känslor och händelser i ens drömmar.
Jag minns förra veckan när jag sov hos honom, jag drömde först om ett ämne i skolan, kanske psykologi, sedan vaknade jag upp lätt och somnade om direkt igen och då började jag istället drömma om matte, sedan efter samma process ännu en gång, om historia.
Och förra veckan till och från Göteborg somnade jag i bilen och jag drömde om honom hela tiden, jag vaknade till med jämna mellanrum men såfort jag föll i sömn igen var det han han han. Minns inte exakt vad jag drömde, det var nog en väldigt osammanhängande dröm utan riktig handling, mycket orolighetskänslor, antagligen för att det inte kändes så bra mellan oss just då.
Och när jag inte har drömmar som hade kunnat vara realistiska eller som på något sätt har med verkligheten att göra, är det verkligen konstiga drömmar. En dröm jag verkligen minns och som även har återkommit en gång är vita cartoon-kaniner utan något som helst 3D-utseende utan de är bara helt platta, som springer mot min synvinkel medan jordgloben ser ut att snurra bakåt, jag ser det alltså från en rymdvinkel men ändå nära. Jordgloben är mörkgrön, bakgrunden/rymden svart, och på marken finns typiska cartoon-blommor i blått, rosa och gult. Det händer inget annat än att kaninerna springer emot mig. Jag menar, vad ska en sån dröm betyda? Eller är det bara ett tecken på att jag är helt störd?
Även återkommande drömmar jag hade när jag var liten har återkommit igen några gånger under de senaste åren också, betyder det något?
Även om det inte finns någon riktig vetenskap bakom drömmar och drömtydning fascinerar det mig verkligen, det finns så många frågor utan något verkligt säkert svar, man kan bara gissa och reflektera.
Inatt vaknade jag gråtandes av att jag drömde att jag och min pappa började bråka och skrika på varandra för att pappa blev arg för att jag gjorde något fel när jag övningskörde och jag blev ledsen, usch hatar att bråka med min familj mer än något annat.
Jag förstår inte, jag har svårt för att gå och lägga mig, när jag har gått och lagt mig har jag svårt för att somna och kan ligga vaken och vrida mig i timmar och ibland känner jag ångest inför saker som besvärar mig, när jag väl har somnat kan jag ibland vakna upp med jämna mellanrum och ibland kan jag inte somna om direkt.
Jag har väldigt oroliga drömmar, mitt sinnestillstånd i drömmen är oroligt och jag känner en orolighetskänsla i kroppen, men jag tror det är som jag drömmer om mina rädslor och andra saker jag är besvärad över, har problem med, inte vet hur jag ska resonera över, det sägs ju att hjärnan bearbetar känslor och händelser i ens drömmar.
Jag minns förra veckan när jag sov hos honom, jag drömde först om ett ämne i skolan, kanske psykologi, sedan vaknade jag upp lätt och somnade om direkt igen och då började jag istället drömma om matte, sedan efter samma process ännu en gång, om historia.
Och förra veckan till och från Göteborg somnade jag i bilen och jag drömde om honom hela tiden, jag vaknade till med jämna mellanrum men såfort jag föll i sömn igen var det han han han. Minns inte exakt vad jag drömde, det var nog en väldigt osammanhängande dröm utan riktig handling, mycket orolighetskänslor, antagligen för att det inte kändes så bra mellan oss just då.
Och när jag inte har drömmar som hade kunnat vara realistiska eller som på något sätt har med verkligheten att göra, är det verkligen konstiga drömmar. En dröm jag verkligen minns och som även har återkommit en gång är vita cartoon-kaniner utan något som helst 3D-utseende utan de är bara helt platta, som springer mot min synvinkel medan jordgloben ser ut att snurra bakåt, jag ser det alltså från en rymdvinkel men ändå nära. Jordgloben är mörkgrön, bakgrunden/rymden svart, och på marken finns typiska cartoon-blommor i blått, rosa och gult. Det händer inget annat än att kaninerna springer emot mig. Jag menar, vad ska en sån dröm betyda? Eller är det bara ett tecken på att jag är helt störd?
Även återkommande drömmar jag hade när jag var liten har återkommit igen några gånger under de senaste åren också, betyder det något?
Även om det inte finns någon riktig vetenskap bakom drömmar och drömtydning fascinerar det mig verkligen, det finns så många frågor utan något verkligt säkert svar, man kan bara gissa och reflektera.
It was always you
Allt känns så svårt med dig nu. Jag vet inte vad jag ska tänka, hur jag ska resonera, eller hur jag borde tolka dig. De senaste veckorna har allt i mitt huvud bara handlat om dig,
och jag har insett att hela det senaste året har det egentligen hela tiden bara varit du.
och jag har insett att hela det senaste året har det egentligen hela tiden bara varit du.
