eliselinden

Jag faller tillbaka och känslan i min mage gör ont, ont, ont


"Varför får jag alltid ångest o är säker på att jag kommer falla
när allt för inte alls längesedan kändes så jävla bra?
Trodde saker skulle bli bra, att det skulle bli lätt
men det verkar visa sig bli motsatsen"

Detta skrev jag i våras, har sparat vissa delar från min gamla blogg i ett dokument när jag raderade den, vilket jag ångrar så starkt nu, varför raderar jag gamla tankar och känslor? Jag kan ändå aldrig fly från dem, och det hade varit intressant att kolla tillbaka och se vad man kände när man var 13-14 år då jag började skriva mina första bloggar..

Den här texten skrev jag några veckor efter jag kommit hem från Spanien, där allt kändes så jävla bra, det var som en paus från verkligheten. När jag sedan kom hem igen kom såklart verkligheten ikapp, all prestationsångest och ångest. Bara ett par veckor efter denna texten skrev jag "jag har fallit nu". Jag mådde så dåligt, jag orkade verkligen inte mer, jag skrattade inte på flera veckor, jag var helt passiv, orkade inte gå till skolan ens och när jag väl var där orkade jag inte prata med mina vänner. Som tur var gick det över när alla prov var över och sommarlovet började, jag önskar att jag aldrig skulle behöva känna så igen..

Vaknade för en liten stund sedan, har en konstig känsla i kroppen. När man precis är helt nyvaken är man för dryg för att känna något, men sedan känner man hur den här känslan intar hela kroppen..
Jag har tusen känslor och tusen tankar precis under ytan, men ändå känner jag mig så tom. Han har varit det första jag tänker på när jag vaknat den senaste veckan.

Har det behövts såhär mycket tid för att förstå att jag inte passar in i dina ramar eller du har vetat det hela tiden? Varför har du slösat så mycket tid på mig när du kunde varit med någon bättre? Någon du tyckt mer om? Varför har du velat leka såhär med mina känslor, varför har du velat såra mig? Vad är det som får dig att tycka att det är kul? Vad är det som har fått dig att tycka att jag förtjänar allt det här? Vad är det som har fått dig att tycka att det har varit värt all tid du lagt ner?

Vet du vad, du kan verkligen dra åt helvete. Jag vill inte veta något, jag vill inte höra dig säga något. Jag vill bara ha bort dig ur mitt liv, glömma dig

Jag vet nu, tack jag vet nu och det räcker nu, det gör verkligen det. Jag ska bara verkligen förstå nu hur du hela tiden har sett på mig, det kommer göra ont som fan men efter det så kommer du försvinna från mina tankar, jag lovar dig. Jag hoppas att du aldrig mer hör av dig till mig igen, det är ju egentligen så vi vill ha det, eller hur?

"Jag vill inte prata med dig mer för du är jobbig och det vet du själv" Varför prata med mig från början om du nu tycker att jag är jobbig, varför träffa mig om jag är jobbig? Snälla hör bara aldrig mer av dig och jag lovar dig, du ska aldrig mer behöva tycka att jag är jobbig, du ska aldrig mer behöva ha med mig att göra.

Så mycket tid vi har slösat på varandra, har inte du också tänk på det, känt det? Vi har verkligen bara slösat varandras tid.

Dina ord bevisar verkligen att du inte tycker om mig det minsta, att allting bara varit ett spel.

Jag har förstått nu vad det är du faktiskt velat hela tiden, jag kan säga att du har lyckats jävligt bra, flera gånger om, jag önskar att du kunde vara nöjd nu

Maybe if you say it straight to me that you don't really want or like me, I think I'll have easier to let you go. Why do you still have to play games with me? It's hard enough, you've hurt me enough already, I really think it's enough now, I don't want this anymore, I can't stand it no more, it feels like heartache through the whole body..

Jag fattar inte vad du får ut av det, hur kan det kännas så jävla bra att du har mig runt lillfingret och vet att jag kommer när du vill, vet att du kan leka med mig och mina känslor hur mycket du vill, hur kan det kännas så jävla bra för dig?

Vet du att du sårar mig genom de minsta sakerna, att jag hatar när jag inte vet vad du gör för att jag är rädd för att du är med någon annan än mig, att ni gör något som skulle få mig att gå sönder ifall jag fick veta att det var så?

Det är ett helt år sedan nu,
jag kommer ihåg torsdagskvällen den 30:nde förra året, fredagsmorgonen den 31:e..

Jag undrar hela tiden var du är, vad du gör, vem du är med

Du förstår inte.

Just nu känner jag mig trött och ledsen och inte alls på humör men jag har lovat mina vänner att komma till en fest så ska alldeles snart börja fixa mig och välja kläder osv.
Jag har försökt komma in i party-mood men det är inte så enkelt när man helst bara vill gråta, eller helst av allt ligga brevid honom i hans säng och veta att allt är okay.

Vet inte vad jag ska skriva egentligen, känns som jag behöver få ur mig känslor men det känns som jag blockerar dem.

Hur kunde det börja kännas såhär irriterat mellan oss? På grund av något jag gjorde för flera veckor sedan som jag har haft dåligt samvete över en gång redan fastän O sa att det var okej för honom, varför var du tvungen att dra upp det och lägga till din åsikt? Varför blev du irriterad på mig? Jag har varit försiktig med att visa mina känslor men nu har jag åtminstone visat mitt intresse, gjort som jag kände och frågat ifall du ville träffas men du verkar ju inte vara intresserad mer